Monstret

Igår trodde jag Isabella hade blivit tokig. Hon vägrade sätta på sig overollen, men när jag sen hade bänt ner henne i den skrek hon som en galning. Okej att hon kanske inte alltid vill ha på sig den, men hon brukar ge med sig efter ett tag. Men icke...hon skrek o skrek som en galning. Sedan låg hon som apatisk i pulkan påväg till dagis. En tjej vi mötte kommenterade Isabella med "den var en slagen en"...Isabella rörde inte en min.

När jag sedan skulle hämta henne var hon hur glad som helst. Fröknarna sa att allt hade gått så bra idag. SÅ tog jag fram overollen och Isabella börjar säga nej och springer ifrån mig. Jag försöker i säkert en kvart att få henne att förstå att vi måste ha den på för att kunna gå hem...men icke. Hon vägrar. Till slut får jag bända ner henne igen och hon skrek o skrek. Sedan springer hon ifrån mig. En mamma kommer förbi o frågar om jag slår henne då hon hörde henne enda från parkeringen. (på en skämtsamt vis såklart!) Men Isabella fortsätter att skrika och vill absolut inte ha tröst från mig. Hon springer till parkeringen, det enda som stannar henne är grinden, så när jag kommer för att hämta henne igen springer hon tillbaka till avdelningen igen o in igen. Jag försöker fråga vad det är som är fel o helt plötsligt säger hon Pippi. Hon springer in fortfarande helt hysterisk och pekar på en kompis Pippi som ligger på hyllan. Hon får Pippi och kramar dockan, å lugnar ner sig lite. Men vi kan ju inte ta med Pippi hem. Jag försöker säga att vi måste lämna Pippi här, vilket gör att hon börjar skrika o blir jätteledsen igen.

Det slutar med att jag tar upp Isabella i famnen bär henne, får sätta fast snöret från pulkarn bak i byxorna o gå hem. En av fröknarna som är ute med några barn, undrade om det var Isabella som skrek hela tiden. Hon säger säger att det innte var några problem när de satte på henne oversollen på förmiddagen. Alltså har det bara med mamma att göra...det känns ju bra i alla fall. Efter ett tag lugnar Isabella ner sig o lägger huvudet på min axel o slappnar av. Väl hemma springer hon fram till Pippi och kramar henne hårt o länge. Sedan är allt saom vanligt igen, men jag är helt slut.

Idag fick Isabella ha med sig sin Pippi till dagis...jag hoppas det går bättre då!

Ja, i Kazakstan fick jag äran att fira 30 årsdagen. Det blev riktigt lyckat med många som sjöng för mig och mycket champange.


Jobbet gick bra och var väldigt behagligt då det låg runt 5 plus och sol många dagar. Vi besökte ofta en lokal restaurang som ofta slutade med dans och mycket vodka.


Men nu är jag hemma vilket är väldigt trevligt. Morgan hade gjort så fint hemma och köpt ny TV och toasits (en som inte Isabella kan klämma sig i). Köpt blommor och så fick jag god mat o riktigt gott vin. Isabella blev så glad när hon såg at jag kom mot bilen utanför Arlanda. Hon bara skrattade o log hur länge som helst.





Isabella är en så duktig tjej. Hon sover bra, äter bra...gillar fortfarande mycket grönsaker framför annat. Hon kan sjunga "bäbä vita lamm", slutet på "lilla snigel", klär gärna på sig själv. Äter o dricker själv. Har börjat prata mer o mer. Nya favoriten är ordet "gott". Vilket är väldigt roligt att höra när hon äter. Hon älskar att dansa och hoppar gärna lite då o då. Hon vill gärna kramas o pussas. Idag sa jag att det var alla hjärtans dag och då ska man kramas mycket. Då sprang hon fram till mig o gav mig en kram. Sedan sprang hon till vagnen o krama den sedan tillbaka till mig igen. Detta upprepade hon säkert sex gånger. Jag tror hon fatta vad jag menade =).





Just nu håller jag på att förbereder o planerar allt inför 30-årsfesten på lördag. Idag står det på listan att köpa all alkohol, leta muffisformar, pappersdukar till borden och ev hämta nyckeln till lokalen. Appropå lokalen är jag lite nervös. Jag hoppas verkligen allt kommer gå bra med den. Hon jag hyr av verkar vara en sån där besvärlig dam. Bara en sån sak att hon tycker det ska vara städat och klart kl 09.00 dagen efter säger en hel del. Jag ska jobba på den punkten.




Jag hoppas inte min mat på festen kommer behöva bakteriekontroll som våran lunch utsattes för i Kazakstan.