Kära telefon

Hur löjligt kan det bli, men jag saknar verkligen min telefon. Jag känner mig handikappad utan den. Jag hoppas de hör av sig snart om att den är klar och går att hämtas. Jag kommer springa dit i så fall.

Jag känner mig så typisk gravid. Jag vill fixa här hemma. Fixa till Isabellas nya rum, fixa Isas gamla kläder som lilla damen ska få ärva. Resten ska jag skänka eller sälja. Jag vill passa på att göra allt detta nu medan jag känner mig hyfsat pigg och har energi till det. Jag går nästa och väntar på att fogarna ska börja höra av sig. Då kommer det inte bli lika roligt och enkelt längre.

Jag gruvar mig lite för att jobba i helgen, hockey och fotboll står på schemat. Jag är rädd att just dessa jobb kommer väcka mina fogar.

Just nu är Isabellas favorit ord, tillsammans. Detta för att mamma o pappa ibland säger att vi ska göra saker och inte hon, (t ex hälla upp mjölk) då lägger hon gärna in, tillsammans? Hon är så söt, vill gärna hjälpa till eller göra själv. Igår kväll och i morse klädde hon på sig ytterkläderna helt själv. Hon var till och med snabbare än mig.